Nästan alla grundläggande principer i livet kan uttryckas på två motsatta sätt.
Det finns de som säger att för att nå den högsta visdomen måste vi vara lugna och fridfulla, oföränderliga mitt i agitationen.
Och de andra som bekräftar att vi måste gå till livets rytm, utan att stoppa ett ögonblick eller i rädsla för vad som kommer att komma, och heller inte ta en ånger över det som redan har hänt.
De första är de som lyssnar på musiken som låter flödet av toner passera genom deras sinnen utan att försöka stoppa eller påskynda dem. Liksom Chuang-Tses perfekta man använder de sina sinnen som en spegel: han klamrar sig inte fast vid något, han avvisar ingenting; Den får bara, men behåller inte. Sekunderna är de som dansar i takt med musiken, håller i takt med sina rörelser och låter sina medlemmar flöda med det på ett så oavbrutet och bestämt sätt att de är som moln som svarar på vindens andedräkt. En del verkar återspegla händelser när de passerar, och andra går framåt med dem. Men båda synpunkter är riktiga, eftersom vi måste gå och vara stilla på samma gång för att nå den högsta visdomen. Vi betraktar livet som ett snurrhjul placerat vertikalt, med personen som går på sitt däck. När han går framåt vrider hjulet sig under fötterna mot honom, och om han inte vill gå tillbaka och falla till marken måste han köra med samma hastighet som hjulet vrider sig. Om den överträffar den kommer den att falla framåt och vända ner på hjulet. För vi lever hela tiden som om vi var på ett hjul; det ögonblick vi försöker hålla fast vid det ögonblicket, till den specifika punkten på hjulet, det är inte längre på toppen och vi har tappat balansen. Så genom att inte försöka hålla fast vid ögonblicket behåller vi det, eftersom vi i det exakta ögonblicket då vi slutar gå, inte kan hålla oss i balans. Men denna bild innebär en ännu djupare sanning. Ur evighetens synvinkel kan vi aldrig lämna eller överge den övre delen av hjulet, eftersom en cirkel i oändligt utrymme inte har någon övre eller nedre del. Vart du än är är det den övre delen och hjulet vrider sig bara för att du kör det med dina egna fötter.
Författare: Eva Villa, redaktör i den stora familjen hermandadblanca.org
Källa: Bli vad du är av Allan Watt
